Den här natten har inte varit rolig för någons del här hemma. Emilio fick något slags anfall som var bland det otäckaste jag varit med om i hela mitt liv och jag hoppas verkligen att det aldrig händer igen. Vi hade gått och lagt oss och klockan var runt 01.00. Jag satt med datorn i knät, A satt och spelade Wordfeud på mobilen och vovvarna låg på varsitt ställe i sängen och sov. Plötsligt börjar Emilio att sprattla med alla fyra benen samtidigt som ögonen är helt uppspärrade, han gnyr/skäller och munnen är vidöppen och slem rinner ur mungipan på honom. Jag tänker bara "Stesolid fort!" och flyger upp ur sängen och rusar ut i köket för att hämta Stesolid som vi har fått sedan innan till hans "vanliga kramper" men som vi nästan aldrig behövt ge honom. Jag sliter ut asken från städskåpet, får av pipen på behållaren, sprutar ut hela innehållet i en skål och drar upp 0,25 ml i sprutan och springer tillbaka in i sovrummet samtidigt som jag ringer upp mamma för att rådgöra om vad vi ska göra. I samma sekund som A ger Emilio Stesoliden så slutar anfallet lika fort som det kom och Emilio sitter ihopkrupen i A's famn. Jag tror att från att det började till att det slutade gick det inte mer än 30-45 sekunder.

Jag går in i badrummet för att hämta papper och en skål vatten och när jag kommer tillbaka in i sovrummet så börjar Emilio skälla på mig som om han aldrig sett mig förut. Han står vid sängkanten och tittar på mig som om han inte har en aning om vem jag är. Han skällde till på A en gång också och morrade åt Alvin som självklart också vaknat. Alvin förstår ju absolut inte vad som har hänt och är mest intresserad av att leka med någon eller bita i sin pipleksak som han tagit med sig upp i sängen. För att få bort Alvin från sovrummet så ropar jag med mig honom till köket och säger att han ska få en tuggis. När Emilio hör detta så vill han plötsligt ner från sängen och han kommer även han ut i köket och vill ha, men jag gav honom såklart ingenting. Jag sätter mig ner på golvet och han springer fram till mig direkt, hoppar upp på mig och börjar pussa mig. Sedan vill han gå ut och kissa och beter sig precis som vanligt.

Vi går in och lägger oss igen och Emilio börjar bli lite trött groggy av medicinen. Han får dock två stycken "vanliga" kramper som är ganska små, men efter det låg han bara och andades lugnt och somnade ganska snabbt. Jag vågade inte somna själv och var nog vaken till runt 05.00 imorse då jag började känna mig lugn och tänkte att om det kom tillbaka så hade det iallafall gått så pass lång tid så att man skulle kunna ge lite mer Stesolid om det skulle behövas. Men Emilio har sovit lugnt ända till 10.00 imorse då bägge hundarna vaknade och allt var precis som vanligt. Emilio var ute och rastade, kom tillbaka till sängen och skulle gosa, tuggade på tuggis och busade med Alvin. Han är fortfarande pigg och glad och det är precis som om ingenting har hänt!

Han har ju haft perioder med kramper ända sedan han var liten, men det senaste året har han blivit mycket piggare, gladare och har ätit upp sig ca 500 gram så det har verkligen varit rejäla framsteg. Inget tidigare krampanfall har dock varit i närheten av detta. Dom brukar vara lugna med någon kramp då och då och emellan ligger han bara och blundar och är helt lugn. Om detta var ett krampanfall vet vi dock inte. Vissa saker stämmer in, medan andra inte stämmer alls. Det konstigaste är att det kom och försvann så plötsligt. Kanske drömde han något och vaknade med panik? Var det chocken som gjorde att han skällde på oss? Berodde de små kramperna han fick efteråt på att han blev rädd? Vi lär aldrig få veta, men jag önskar inget mer just nu än att det aldrig händer igen! Det gör ont i hjärtat att se honom sådär och skräcken jag kände under den där hemska minuten går inte att beskriva. Emilio är det finaste jag har och jag hoppas att han får fortsätta att vara frisk! ♥

Idag tar vi det bara lugnt hemma då vi inte vill lämna dom ensamma. Så nu blir det lunch och sen film och mys med vovvarna i soffan!

När jag rensade i hallbyrån igår så hittade jag den lilla samlingen med hundkläder jag köpte för länge sedan. Jag sätter aldrig kläder på mina hundar, med undantag för täcken på vintern, men i början var det lite roligt att köpa sånt ändå och nu när jag hittade allt så var jag ju tvungen att klä upp vovvarna lite. Alvin fick en mörk kamoflagemönstrad tröja med pälskantad luva och Emilio fick sjömanskostym. Efter en liten fotostund på köksgolvet fick det dock vara nog med påklädda vovvar så då åkte kläderna av igen. Men visst är dom söta?

Ni som hängt med ett tag vet ju att Emilio får oförklarliga kramper titt som tätt. Nu har det varit så illa så att han haft kramper till och från i nästan ett dygn. Har fått ge honom Stesolid tre gånger, men det verkar inte ha hjälpt så mycket. Dessutom är det otroligt svårt att få in den lilla lilla dosen i honom så man vet inte ens om man lyckats eller inte. Nu vid 07.30 gav vi honom senaste dosen och jag vet inte om det är den som hjälpt eller om det blivit bättre ändå för nu har han sovit i ca 1,5 timme och verkar mycket mer avslappnad och lugn. Han är helt utslagen stackarn så det kommer nog ta ett par dagar för honom att återhämta sig. Ska ringa veterinären sen och rådgöra lite. Sen läste jag lite på internet om att det visst finns vissa ämnen i hundmat som man ska undvika om man har en hund med kramper. Självklart så hittar jag ett av ämnena i Emilios torrfoder så nu blir det ingenting mer av den maten!
Det har inte blivit mycket sömn för någon av oss inatt så jag ska krypa upp bredvid Emilio nu och blunda en stund. Han ligger här bredvid mig i soffan i sin lilla blå korg och nästan snarkar, och bredvid korgen så ligger Alvin och sover han också.  ♥

Nu är det bara att hålla tummen för att kramperna inte kommer tillbaka!

Jag gjorde ett försök att fota Alvin imorse, men det var inte helt lätt. Att sitta stilla på ett bord är inget han är sådär jättebra på om man säger så.

Jag försökte få till lite bra bilder på Alvin imorse och det gick ju sådär. De allra flesta blev suddiga eftersom han inte ville vara stilla, men jag fick iallafall till några som går att använda! Han är en renrasig chihuahua och imorgon blir han 9 veckor!

Förutom att ha försökt fota det lilla bustrollet så har jag stökat i våran blivande walk-in-closet hela dagen. Har fått upp lite fler hyllor och ställt dit lite väskor och skor. En sneak peak kommer senare! Ska skicka upp Alexander på vinden snart och be honom plocka ner adventsljusstakarna och lite julsaker också så man slipper stressa med det i helgen. Tror vi behöver åka och köpa några fler ljusstakar då vi har fått lite fler fönster sedan förra året! Längtar till helgen då det är 1:a advent och julstämningen sätter igång på riktigt!

Igår var jag på Strömsholms Djursjukhus med Emilio än en gång! Denna gången för mera blodprover + ultraljud för att kolla levern och gallblåsan. Det visade sig att allting såg jättefint ut så mysteriet med hans kramper är fortfarande olöst. Men eftersom hans anfall kommer mer sällan och är mildare än innan så ska vi avvakta lite nu och se helt enkelt. Känns inte helt rätt att sätta honom på medicin heller som han blir trött och dåsig av eftersom han är världens piggaste vovve annars! Vi får bara hålla tummen helt enkelt!

Själv har jag inte mått speciellt bra de senaste dagarna! Överstressad och orolig över alla möjliga saker och har knappt kunnat andas ordentligt. Dock lättade allt betydligt igårkväll och idag känns allting mycket bättre! Ska börja packa lite smått inför lördag morgon då vi lämnar fastlandet för tre härliga veckor på Gotland!

Gick bort till gräsplanen bakom huset och skuttade runt lite med Emilio. Det skönaste med att ha flyttat är att inte ha 10.000 bilar som susar förbi så fort man går utanför dörren!